(korsning mellan två rena arter)
När man skriver namnen på pelargoner, är det skillnad på om det är arter, som växer vilt i naturen, eller det är korsningar av antingen arter eller hybrider.
En art skrivs alltid med stort "P" i Pelargonium (vilket oftast förkortas till P.) Och själva artnamnet skrives alltid med liten begynnelsebokstav (exempel: P. bowkeri),hela artnamnet skrives kursivt. Är det tal om en primärhybrid, vilket är en korsning av två olika arter, kan detta skrivas på två olika sätt.
1.. P. x primärhybridnamnet
2.. P. ´Primärhybridnamnet´
Detta ger en anvisning om det är arter eller primärhybrider man talar om. Är det tal om de mest kända hybriderna, hoppar man ofta över P., men det är inte rätt att skriva så. Ytterligare anvisningar finns i "Den botaniska nomenklaturen". Likaså skrivs "korsningsföräldrarna" alltid i alfabetisk ordning efter artnamnet. (t.ex. P. fulgidum x P. lobatum).
Några av våra mest spännande och annorlunda pelargoner är primärhybriderna. I detta sammanhang betyder ordet primärhybrid, första korsningen mellan två botaniska arter. Botaniska arter är arter av pelargonfamiljen som är vildväxande i naturen.
Ett bra exempel på en primärhybrid är P. x splendide. Här känner man båda föräldrarna. "Mamman" är P. tricolor och "pappan" är P. ovale. Denna hybrid har under sina första levnadsår haft många olika namn, bl.a. P. tricolor, P. tricolor arborea och P. violaceum. Den uppmärksamme läsaren inser, att man från början antog att detta var en självständig art, men 1958 fick den sitt nuvarande namn, P. x splendide, vilket tydligt säger, att det är en hybrid och dessutom en primärhybrid.
Ett annat exempel på en hybrid är P. ´Lawrenceanum´, från en förmodad korsning mellan P. lobatum och P. x ardens. En sådan hybrid kan inte betecknas som en primärhybrid, då den ena föräldern redan är en korsning - nämligen
P. x ardens. Denna har i sin tur uppstått som en korsning mellan P. fulgidum och P. lobatum.
Primärhybriderna är ofta färgrikare och mer spännande i sin uppbyggnad än många av de vildväxande arterna. Men precis som arterna har de sina speciella krav på skötsel. Några vill gärna ha mycket vatten och lite gödning, medan andra skall hållas ganska torra för det mesta.
Ännu en egenhet är, att många av de vilda arterna och några av primärhybriderna har en period, då de går i vila. Under denna tid kräver plantan inget vatten - men vid risk för total uttorkning kan man vattna mycket försiktigt från fatet, men inte så att hela jordklumpen blir genomvåt. Bara så att den nedersta cm av jorden blir fuktig. Detta kan många gånger göra att hybrider och arter klarar sig genom viloperioden.