Allt fler intresserar sig för pelargoner, och nybörjarna är många. Denna sida är skrivet för att du som inte odlat pelargoner förut ska kunna lyckas med detta! Det får gärna bli ett mångårigt intresse.

Pelargoner är lätta att sköta! Skaffa dig den pelargon du känner för, du behöver inte börja med någon ”nybörjarsort”. De behöver gödning för att växa och blomma bra. Använd den blomsternäring som du har hemma, blommar pelargonerna som du vill med det, så kan du fortsätta använda den. Under sommaren mår plantorna bättre av att stå utomhus, men man vill ju ha dem på fönsterkarmen också. För att bilda blommor behöver de mycket ljus. Söderfönster kan bli för hett mitt på sommaren för en del pelargoner, se hur din planta trivs.

Vattningen är inte svår. Känn på jorden, och låt plantan torka upp nästan helt mellan vattningarna. Mitt på sommaren kan man få vattna ganska ofta, men inte annars. Rensa bort vissna blad och blommor. Använd din hand, ”dra” försiktigt nedåt, tills det vissna släpper. Så håller sig plantan frisk.

Nu ska det bara vara att odla på…

Foto: Lotta Lundberg

Att ta skott av pelargoner

Man tar skott från en frisk planta. Helst gör man detta mitt på sommaren när skotten är stora och det finns mycket ljus för moderplantans återväxt, men det går bra att göra det ända från vår till höst. På sommaren kan man ta ett och annat skott för att få moderplantan att bli buskigare eller för att ge bort eller för att själv få en planta till. På våren däremot krävs ofta (inte alltid!!!) en rejäl beskäring, och då får man många skott.

Plantorna kan ha förlorat många blad nertill över vintern. Det är bäst om det i alla fall sitter ett blad kvar på grenen efter beskärningen, då försörjer roten grenen med energi. Ibland måste man skära längre ner än vad bladen sitter, men då riskerar man att grenarna utan blad vissnar ihop.

Gör så här: Använd en ren vass kniv. – Tvätta kniven innan du börjar skära i en annan planta! - Skär av ovanför ett utåtriktat blad eller invid stammen. Skottet kan vara mellan fem och tio cm långt och ha sex – åtta blad. Helst ska skottet inte ha hunnit blomma.

Är biten nedanför det nedersta bladet på den nytagna sticklingen lång, så skär ner det till någon cm:s längd. Bryt försiktigt eller skär av de nedre bladen på skottet, låt tre, fyra blad vara kvar i toppen. Skaftet bör bli fyra, fem cm långt.

Sätt ner skottet i torvbrikett eller i en kruka med såjord. Använd gärna en lerkruka, den ”andas” och rymmer flera skott. Sätt skotten nära kanten, så får de mera syre. Använder du torvbriketter, kan du sätta många skott i en liten låg bytta, och så vattnar man alla på en gång. Det går att sätta skott av en hel del sorters pelargoner i vatten och få rötter, men dessa rötter är inte anpassade till jord, så det är fördelaktigare för skottet att sättas i jord eller brikett. Skotten ruttnar lättare i vatten än i torv/jord.

Nu vill skottet ha det runt +20 grader, helst också med undervärme, för att snabbt bilda rötter. Sätt det gärna på fönsterkarmen ovanför ett element, men skydda det mot direkt solljus. Se till att det är fuktigt i jorden/torven tills skotten har bildat rötter, inte blött och inte torrt. Låt skottet få vara stilla denna känsliga period, ta inte upp det och se efter om det börjar komma rötter! Det tar mellan två och åtta veckor för skottet att bilda rötter. Ser skottet friskt ut, så är allt bra, det är bara att vänta. På torvbriketten ser man när rötterna växer igenom nätet som håller ihop briketten. Har du skotten i kruka, så har de fått rötter när de börjar växa.

När rötterna kommer är det dags att plantera om dem i näringsrikare jord. Det går bra med vanlig blomsterjord, gärna uppblandad med små lecakulor. Lägg gärna ett lager vanliga lecakulor i botten på krukan också. Man kan försiktigt lirka bort nätet från torvbriketten innan planteringen, men det är inget som man måste göra. Det är bra att börja med att ha skottet i en liten kruka, och efter hand som plantan växer planterar man om den i större.
Pelargoner trivs i lerkrukor, men på sommaren kräver det i princip daglig vattning. Om du vet med dig att du kan glömma bort vattningen ibland och kanske dessutom är ”lätt på handen” med vattenkannan, kan vattentäta krukor (glaserade, plast, silikonbehandlad terrakotta) vara ett bra alternativ, eftersom de håller kvar fukten betydligt längre.

Om det nyplanterade skottet inte grenar sig själv, så bör det toppas. (Om du låter skottet växa lite, så kan du få en stickling till.) Skär av plantan efter det fjärde – sjätte bladet nerifrån, låt kanske 5-7 cm vara kvar. Det kommer att växa ut nya grenar alldeles ovanför där bladen sitter fästade på stammen, vid i alla fall de två eller tre översta bladen.

Du kan få toppa skottet en gång till, om det inte grenar sig själv.

En övervintrad stickling från förra sommaren kommer snabbare igång på våren än en vårstickling. Har du en sort du mycket gärna vill behålla, kan det vara värt att övervintra den både som stor planta och som sommarstickling.

Tumregeln för övervintring är ”ju varmare pelargonen har det, desto mer ljus och vatten behöver den”. Står plantan kallt – inte under +5 grader – så klarar den sig med knappt något ljus alls och med försiktig vattning kanske en gång i månaden. Jorden bör vara ”lätt fuktad”, så plantan varken ruttnar eller torkar ihjäl. En glasveranda eller ett uterum med +10 grader, där plantan får mycket naturligt ljus, är en annan möjlighet. Man får vattna lite, lite mer, men det finns pelargoner som då kan blomma mitt i vintern. Det går också att övervintra plantan inomhus i bostadsrum, möjligheterna för att detta ska lyckas ökar om den då får extra belysning. Lågenergilampor, lysrörsarmatur (helst kallvit) och särskilda växtlampor är bra till detta. Man kan också stänga av elementen i ett rum och på så vis få en lägre temperatur i rummet, kanske 15-16 plusgrader. Allra bäst är att använda båda dessa altenativ.

Några tips:
Brokbladiga pelargoner har mindre klorofyll i bladen, och det innebär att återväxten är svagare. Ta inte skott på våren om du vill att moderplantan ska kunna växa till sig, ta skott på sommaren då det är som mest ljus ute. Man kan också förnya de brokbladiga varje vår, ta skott och sedan inte ta tillvara moderplantan. Det finns några få undantag från detta bland de brokbladiga, några sorter med stor växtkraft, t ex Röd Herrgård.

Engelska pelargoner är betydligt mer svårodlade än vanliga zonaler. De kan fås att trivas och till och med att blomma igen om de sätts utomhus efter blomningen eller vid tecken på att de inte mår riktigt bra. Övervintringen kan ske i rumstemperatur, men de behöver en köldperiod för att sätta knoppar.

Askorbinsyra (en form av C-vitamin) är medicin för pelargoner. Man kan lösa upp lite askorbinsyra i vatten och duscha över ett skott som är restrött efter att ha färdats på posten. – Det finns hemmaodlare som vid rotning doppar skottets skaft i askorbinsyra innan det sätts ner i jord.

Pelargonen blommar inte!
Det finns sorter som inte blommar så mycket, ta reda på om den är en sådan. Pelargonen kan ha stått för mörkt och fått för lite ljus. Det kan också bero på att den odlas i för stor kruka, så den bara bildar blad – den kan planteras om i en mindre. Man kan även byta gödning till en som innehåller mindre kväve, N, t ex Tomatgödsel. Det finns också flytande näring med låg kvävehalt, runt 3% N, t ex BioBact och Weibulls BioRika.

Det kommer en massa små, små pelargonskott vid roten av plantan!
Ta bort dem! Allt! Detta kan bero på en bakterie, och kallas då Knippebakterios. Det anses inte vara smittsamt eller skadligt för plantan, däremot stjäl utväxterna energi från plantan. Man kan behålla sin planta efter borttagningen.

Bladlöss
Såpvatten är en gammal metod mot bladlöss, skaffa dig en duschflaska och spraya pelargonen med en blandning av lite såpa och mycket vatten. Såpvattnet skadar inte plantan, men skydda plantan mot solljus när den är nyduschad. Det finns ohyresbekämpning i handeln om angreppen är mycket stora.

Pelargonrost börjar med gulaktiga fläckar på bladens ovansida, senare bildas rödbruna prickar och ringar på bladens undersida. Angripna blad plockas bort och förstörs. En mycket sjuk planta kan kastas, men den går faktiskt att rädda genom att ta bort alla blad och sedan isolera den från andra plantor, men det tar lång tid innan den blir fin igen.

Vita flygare
drabbar lätt engelska pelargoner och änglapelargoner, och kan vara svåra att bli av med. Ett recept som kan hjälpa om angreppet inte gått för långt är:
1/3 dl såpsprit (finns på apotek) blandas ner i 1 liter vatten. Plantan duschas med lösningen och skyddas från solljus tills den är torr.

Klisteretiketter som fångar upp flygarna finns också, och handelns ohyresbekämpning kan behöva tas till vid svåra angrepp.

Rotlöss är en ohyra som drabbat pelargonerna på senare år. Lössen finns i jorden, de är vita, några millimeter långa, och de kryper... De kan göra att pelargonens tillväxt hämmas, men de skadar egentligen inte pelargonen. Titta på rötterna innan du skaffar en ny planta. Använd inte en begagnad kruka utan att först diska den. Får du en drabbad planta kan upprepade behandlingar av handelns ohyresbekämpning hjälpa. Man kan också börja om på plantan, ta sticklingar på den, och så förstöra resten av pelargonen och jorden.

Fjärilslarver tycker om att äta zonalpelargoners blad. Man ser gnagskadorna tydligt, men larven kan vara svårare att hitta. Leta på undersidan av bladen och i det översta jordlagret för att hitta förövaren, och krama honom sedan hårt.

Skador på pelargoner kan också uppstå av för mycket eller för lite näring och/eller vatten, för starkt eller för svagt ljus, felaktig temperatur eller för stora temperaturskillnader, för stillastående och torr luft eller för stillastående och fuktig luft (gråmögel)

På Pelargonsällskapets hemsida finns ett forum, där du kan fråga om du får något problem med dina pelargoner som du inte själv klarar ut. Det finns många pelargonfantaster som svarar, var och en efter sin förmåga. Det är ingen expertpanel som svarar, men det finns en del mycket kunniga medlemmar.

Bra böcker för den som vill veta mer:
”Pelargoner" av Christa Holm är en bra faktabok. Det står mycket i den, fast den är liten och tunn.
”Pelargoner kulturarv i kruka" av Karin Martinsson berättar om pelargonernas historia. Den innehåller också beskrivningar av en del pelargoner som finns att få tag på idag.

Text: Ragnhild von Haartman
Teckningar: Copyright Eva Dalersjö